Kreativ problemlösning?

Låt mig presentera Bertil! Lägg märke till hans fina fluga runt halsen och snygga rosa glasögon. Han stod i vårt vardagsrum ett tag.

Jag ska berätta från början.

2019 gick min kära far hastigt bort i cancer. Mina två döttrar var runt 3 och 5 år och tyckte mycket om honom. Jag blev fascinerad av hur fint barn kan hantera sorg och deras syn på den. De tyckte mycket om morfar och vi pratade ofta om vad som hänt, vart han var nu, vad som händer när man dör osv.

Mina svar var att han finns överallt, i luften, och energin runt oss liksom, i alla växter och djur... Tjejerna hade inga problem att prata högt med honom och ibland kunde han vara en fågel eller en fluga, ibland bara rakt ut i luften. (nej vi hade inte pratat om reinkarnation) .

De kom med förslag att släppa ballonger med brev upp till himlen och morfar, så att han kunde läsa om allt som hände i i vår familj. När de lärde sig åka skidor, fick en fisk, började skolan.

En dag när jag var ledsen sa jag att jag saknade att prata med pappa som person, att det är svårt när jag inte ser honom framför mig.

Då gjorde mina barn något fantastiskt rörande och kreativt. Ni vet en sån där stor damejeanne (ja det stavas tydligen så) , stor "vinkaraff" som man gjorde beskt hemma-vin på 80-talet? Vi har en sådan (utan vin i tyvärr) ståendes i vardagsrummet. Den tog de och klädde ut i guldmantel, rosa glasögon och gul fluga. Sen kom de till mig och sa:

-Så, NU kan du prata med morfar. Här har du honom!

Och så visade de den utklädda damejeannen.

Är det inte rörande och så otroligt fint!

De var oerhört nöjda över Bertil, som pappa hette, och framförallt för att de löst ett problem åt mig.

Vart jag vill komma är att vår förmåga till problemlösning är ofta att vara kreativ, att gå utanför ramarna. Att leka fram lösningar, samarbeta med andra, använda alla våra sinnen.

För vem som helst annars var det en utklädd damagan, men för mig var det ett fantastiskt exempel på problemlösning, ett empatiskt och vackert sådant!